Love will tear us apart...
Ibland är livet allt bra konstigt. Man kan tycka att allting är bra och att man lyckas med saker som man tror och tycker betyder mycket för än och ändå finner man ingen njutning och lycka i det.
Ibland lyckas man inte med någonting som man anser vara viktigt och ändå känns allting jätte bra!
Pratar jag om kärlek? Det vet i fan om jag gör, jag pratar nog mer om att inte känna smärta och uttråkning i vardagen. Visst kan kärlek kanske bidra med detta hos vissa människor, men i grund och botten tror jag som överskriften lyder att "love will tear us apart". Alltså kalla mig gärna cynisk, men jag tror inte på det längre. "kärleken föder svartsjukan och svartsjukan dödar kärleken"
Vem är det som har gjort mig så bitter. Alla vet det... Det är livet... Och den förbannade kärleken i och för sig....
Tillslut ett litet citar från Joy Division. Jag har aldrig hört låten, men den är vacker även i text...
"When the routine bites hard
And ambitions are low
And the resentment rides high
But emotions wont grow
And were changing our ways,
Taking different roads
Then love, love will tear us apart again"
Så vackert att man kan dö...
//Skräddan