wallepojken

"är du inte nöjd med dig själv är det svårt att bli nöjd med någon annat!" Ska man ens försöka?

Jag har länge vetat om devisen! Men jag har nog inte tänkt på den så mycket som idag, fick den lite halv om halv kastat i ansiktet ( i totaly did not see that coming...)

För det är väl så... Jag anser att jag har kämpat och slitet för att hitta någon (iaf gjorde jag det förr tills jag insåg det felaktiga i det). Jag har till och med kastat mig in i diverse förhållande för att snabbt behöva ljuga mig ur det av ointresse... >Tror jag i min enfald...

Egentligen är det kanske så att jag är så missnöjd med mig själv att jag aldrig kan bli nöjd med någon annan.

Men de få människor som jag sätter på en pedistal då?! Detta var både riktat som en fråga till mig och mina läsare...
För de finns ju de människor i mitt liv som jag idealiserar. Som jag inte ser några fel och brister hos och som jag i min dummhet tror att jag skulle bli lycklig med...
Det tror jag i och för sig bara i känslan. Det Apolliska förnftet säger mig att jag inte skulle kunna leva med någon!? I alla fall inte just nu!

Men ska man forsätta prova? Kanske inte bo med någon, men dejta och hålla på... På fråga Olle hade de sagt "SÅKLART"!!! Men är det verkligen så enkelt... Är det inte oansvarig att "leka" med andras känslor för att man på någon sätt ska finna sig själv? Eller är det så som alla redan gör kanske utan att skänka det skuggan av en tanke?!

Fan, jag trodde detta inlägg skulle ska harmoni och svar på mina innersta frågor, men jag märker att det bara leder till fler frågor...

Då känner jag mig manad att citera Per(vers) Per Lagerqvist. (skrev ju på vers, därför denna ordlek)

"ångest, ångest är min arvedel, men strupes sår och mitt hjärtas skri i världen..."

//Grubblaren

Ibland så slås jag bara helt plötsligt över hur härligt det är att ha vänner... Oj oj säger många, vad är detta från den pessemistiska missantropen?
Det är precis det jag menar, ibland slår det till och med mig. Senast det hände var när jag satt och tittade på sommarbilder på mig och S (även kallad E).
Det var riktigt härliga bilder och på alla som jag var med på så satt han precis bredvid som en lykta i ett mörker, som en klippa i en storm som en... Ja, ni förstår vart metaforerna leder...

Självklart finns det andra kamrater som också betyder jättemycket och jag håller absolut inte på och rankar vänskap, men jag ville i alla fall nämna min gläjde för vänskapen S...

Så nu vet ni det....

Bra va mamma?

Erik

Ja, Plura har sin "svart blogg" där han skriver flitigt. Plura är ju självklart sångaren i Eldkvarn för er som nu mot all förmodan inte visste det. Ni som inte har läst den, gå in och gör det, men låt den för allt i världen konkurerra med min ( då min är mycket mer verklighetsförankrad).

I övrigt då? Ja, jag har inte så mycket nytt och spännande att berätta från min horisont. Tiden går, snart är det vår, ska bli upp till 20 grader i helgen, då tror jag att jag ska äta glass. Förmodligen melon....

Tittade förresten på ett avsnitt av ett Jamie Oliver programm häromdagen. Det verkade som att engelskan inte har något ord för smultron, men kan det verkligen stämma? Engelskan är ju världens mest synonymrika språk, men visst, varför inte!?

Berätta gärna hur det verkligen är ni som vet...


Erik/en helt vanlig dag...