wallepojken

Det sägs att gränsen mellan kärlek och hat är hårfin. Det är jag villig att hålla med om... Frågan är om det går att hata någon som man inte har väldigt starka känslor för innan.

Precis samma sak är det med min rubrik här.  Jag tror faktiskt att de flesta cyniker är just olyckliga och bittra drömmare, personer som en gång vara lite navia och trodde på att gjorde man gott fick man också gott tillbaka, att det lönade sig att vara "en fin" person... När han senare märkar att verkligheten ironisk ler åt honom när han går upp på morgonen och det han en gång trodde på var så lång ifån sanningen man kan komma, DÅ är det lätt att bli cynisk....

Men vad spelare det för roll. Inget blir ju bättre för att man är cynisk, men när han väl kommit in i den cyniskaspiralen och han får se fler och fler täcken på att det är inte den goda personen, eller det som gör rätt för sig som lyckas, då är det svårt att kliva av tåget...

"En gång var jag bara naiv... Nu är jag cynisk och naiv, det är något som lätt skapar stora hål i mitt hjärta..."