Oktobers sista inlägg?!

Jag har fått klagomål från några av mina mycket få men trogna läsare att jag bloggar för sällan! Måste betyda att de gillar det jag skriver eller har väldigt lite att göra på sina arbetsplatser och skolor?!

Hur som helst så har jag några kvällar haft ett ämne som jag har tänkt blogga om, men det har inte blvit av. När jag har tänkt att jag ska skriva om det har planerna varit att jag ska bygga upp en lite mystisk stämmning kring det,men jag känner att mitt pladdrande ovan har förstört denna lilla chans jag hade till mystik....

Hur som helst... Jag har ännu inte fått på värmen i min lägenhet så det är väldigt kall. Jag har ingen aning om när de ska sätta på den, men jag hoppas ganska snart... Sen är jag inne i en period då jag på kvällarna ofta är väldigt trött... Därför, (nu till dagens ämne) har jag och mitt TÄCKE inlett en relation. Ok, de flesta sägar att det är så skönt att stanna och gömma sig under täcket, men känslan av att gå och lägga sig en torsdag när man bara har en arbetsdag kvar och det är nära nollgradig i lägenheten och dra täcktet över huvudet och känna hur luften omkringen värms upp... det är en nästan magisk upplevelse...

Som sagt, kanske inte världens roligaste ämne, men jag har tänkt länge på det... Ni som har värmer i er lägenhet... Skruva ner den, öppna ett fönster, släpp in kylan och testa... Det är helt underbar och man kan inte sova bättre än när kylan omsvepern ens tankar... Dessutom drömmer man intensivare när det är Svalt/kallt, och det är ju skönt...

"Lyckan är en dröm och livet är verklighet..."

//Skräddan

"En såndär dag som aldrig blir någon dag..."

Ja, idag började faktiskt precis som rubriken anspelar. Jag vaknade upp och det kändes som att jag hade sovit i mindre än en timme alternativt att jag hade sovit likt törnrosa i 100 år.
När jag tagit hissen ner för att gå till min bil såg jag alla byggarbetare som jobbar runt gatan där jag bor. De annars så aktiva arbetarna (tro det eller ej) var som om de hade fått is i lederna och alla gick på halvfart.

Det hela påminde mig lite grann om förr årets julkalender "en decemberdröm" som var sådär drömsk och märklig som morgonen var. Skulle inte vilja säga att julen är nära, men denna morgon fick jag en försmak av att vi människor kanske borde gå i dvala precis som björnarna. Fast det är kanske nästan det vi gör, fast vi fortsätter att sköta våra sysslor fast mycket mer mekaniskt. Vi jobbar mer mekaniskt, skrattar, älskar, gråter... Ja, ni känner säkert igen det....


//Erik

Kjesarens nya kläder för 2000...

Måndagmorgon igen. Känner mig ganska pigg för årstiden och dagen. De sägs ju att man ska vara pigg och utvilade på måndag. Det har jag aldrig kännt.

Hur som helst så var jag på Lager 157 i helgen och tänkte köpa lite kläder. Som vanlig är detta en trevlig resa med vänner, det blir ofta som en liten utflykt.
När jag kom hem kände jag mig rånad och nöjd på samma gång. Kändes lite som att jag köpt kjesarens nya kläder för 2000. Alltså lagt en massa pengar men inte fått något.  Tror nog att jag kommer vara ganska nöjd när det väl sätter sig, för jag fick faktiskt med mig ett par riktigt schysta skor.

Var nere och handlade igår igen, den obligatoriska söndagsshoppingen. Har börjat luska lite vad den vackraste tjejen i världen kan heta, men det går väl sådär.... Men skam den som ger sig...

//Skräddan

Köpa en plattång kanske?

Också stod hon bara där.... Hon som lyser upp en mörk höstdag och gör alltind ljust.... Det går liksom inte riktigt att beskriva i ord hur ett sådant ögonblick är, för det är så otroligt viktigt och magisk att ord inte gör det rättvisa....
Jag var i alla fall och handlade idag. Och jag ljög lite förut, det var inte alls en mörk höstdag, den var faktiskt riktigt vacker, men hon gjorde den ännu vackrare.
Jag skulle bara in och göra min vanliga södagshandling, (bananer mm) och jag runder ett hörn med elartiklar, och ser bara världen sötaste tjej som står och plockar upp varor. Våra blickar möts för en sekund, (och eftersom jag skiver om det här satt det sina spår) men det räckte. Mina fötter lydde mig inte längre och de gjorde en U-sväng för att få se henne en gång till, och javisst hon var sådär söt som jag trodde...
Ok, ta dig samman nu, det här har hänt förut, det går över det vet du. Detta försöker jag övertala mig själv.
Bort till bananerna, leta juice och yogurt och sen vidare till kassan. Men jag vill lova, att det var jävlig nära att jag tog en sväng till bara för att få se henne, men då hade jag nog varit tvungen att köpa med mig en plattång därifrån, men det hade det nog varit värt.....

Sitter och lyssnar på Andrea Bocelli.... Fan vad bra det är....

//Skräddan

Växa några meter innan sommaren bli oktober...

JA, det är helt riktigt. Rubriken är hämtat från kents magiska "innan allting tar slut" från deras tredje och helt klart tightaste album "Isola!".

Precis som rubriken anspelar så har sommaren blivt oktober. Jag vet inte om jag hunnit växa så mycket, och definitivt inte några meter. Men det känns som att (för att använda en annan låttext) "just idag är jag stark, just idag mår jag bra, just idag...." Ja, ni som kan er musik insåg att det sista var hämtat från legendaren och riksalkisen Kentas låt.... En fin namnkoppling till Kent där också....

Hur som helst. För att binda ihop allting. Det kanske är för tidigt, och jag har kanske har hoppa över ån efter vatten och allt det där. Men jag tror faktiskt att jag kommer klara mig igenom den här vintern bättre än någon annan vinter. Jag ska "gå fort och le genom shopingcentrat, jag kan om jag vill". (lundell). Det är ju inte omöjligt att jag kommer att dementera detta inlägg i första November inlägget, men, men....

"jag har väntat så länge på just denna dag, jag är glad att den äntligen kommer...."

//Skräddan