wallepojken

Också stod hon bara där.... Hon som lyser upp en mörk höstdag och gör alltind ljust.... Det går liksom inte riktigt att beskriva i ord hur ett sådant ögonblick är, för det är så otroligt viktigt och magisk att ord inte gör det rättvisa....
Jag var i alla fall och handlade idag. Och jag ljög lite förut, det var inte alls en mörk höstdag, den var faktiskt riktigt vacker, men hon gjorde den ännu vackrare.
Jag skulle bara in och göra min vanliga södagshandling, (bananer mm) och jag runder ett hörn med elartiklar, och ser bara världen sötaste tjej som står och plockar upp varor. Våra blickar möts för en sekund, (och eftersom jag skiver om det här satt det sina spår) men det räckte. Mina fötter lydde mig inte längre och de gjorde en U-sväng för att få se henne en gång till, och javisst hon var sådär söt som jag trodde...
Ok, ta dig samman nu, det här har hänt förut, det går över det vet du. Detta försöker jag övertala mig själv.
Bort till bananerna, leta juice och yogurt och sen vidare till kassan. Men jag vill lova, att det var jävlig nära att jag tog en sväng till bara för att få se henne, men då hade jag nog varit tvungen att köpa med mig en plattång därifrån, men det hade det nog varit värt.....

Sitter och lyssnar på Andrea Bocelli.... Fan vad bra det är....

//Skräddan