Den stora sömnen...
Jag vaknade upp en natt, kallsvettig utan minne av vad jag drömt. Bara vaga fragment som påminnde mig om en svunnen tid om en svunnen känsla, en känsla av lycka en känsla av ro...
Sömnen gav mig ingen ro det var därför jag vaknade, min vakenhet gjorde mig orolig och jag bad om en stilla frälsning. En frälsning från dig, en frälsning från minnen, en frälsning från bilder.
Dessa bilder jag har i mitt huvud som manar mig framåt, tvingar mig att göra det jag måste, tvinag mig att göra det jag inte vill, Det jag inte vill är det jag måste...
Varje dag var en kamp, varje natt blev en kamp, en kamp mot tiden, en kamp mot ångest och rastlöshet. Jag kämpar mig igenom utan vilja utan lust...
Lusten är det som driver oss människor, lusten att älska, lusten att skratta, lusten att leva. Utan lusten är vi ingenting, bara ihåliga skal som vandrar från plats till plats...
Hittar man sin plats i livet ska man slå sig ner, bygga sig ett bra hem och starta ett bra liv, hittar man inte sin plats får man vandra vidare...
Vidare, vidare vidare, alla ska vi vidare, den stora vilan väntar, den stor sömen väntar. Den stora sömnen som ger ro en sådan ro som aldrig tvingar en att vakna....
//Erik
Sömnen gav mig ingen ro det var därför jag vaknade, min vakenhet gjorde mig orolig och jag bad om en stilla frälsning. En frälsning från dig, en frälsning från minnen, en frälsning från bilder.
Dessa bilder jag har i mitt huvud som manar mig framåt, tvingar mig att göra det jag måste, tvinag mig att göra det jag inte vill, Det jag inte vill är det jag måste...
Varje dag var en kamp, varje natt blev en kamp, en kamp mot tiden, en kamp mot ångest och rastlöshet. Jag kämpar mig igenom utan vilja utan lust...
Lusten är det som driver oss människor, lusten att älska, lusten att skratta, lusten att leva. Utan lusten är vi ingenting, bara ihåliga skal som vandrar från plats till plats...
Hittar man sin plats i livet ska man slå sig ner, bygga sig ett bra hem och starta ett bra liv, hittar man inte sin plats får man vandra vidare...
Vidare, vidare vidare, alla ska vi vidare, den stora vilan väntar, den stor sömen väntar. Den stora sömnen som ger ro en sådan ro som aldrig tvingar en att vakna....
//Erik
Ett helt annat ljus...
Nu är det dags att skriva igen. Efter mitt förra - i mina ögon - poetiska inlägg ska jag nu försöka vara lite mer jordnära och kanske gå tillbaka något till den pesimistiska stil som ni är vana vid...
Det har inte hänt så mycket sen sist. Livet rullar vidare på gott och ont.. Dock upptäckte jag något skrämmande tillika något som jag borde veta vid det här laget. Det har börjat mörkna. I morse var det plötsligt inte ljust längre. Det var blå himmel och solen sken, men det var inte ljust, eller det var ett annat ljus...
Det tär så ofattbart på mig detta icke ljus så jag tror att jag ska gå sönder...
Det är ju smått otroligt att vi inte fick någon sommar och tillråga på allt så har hösten mage att komma redan i augusti... Sen sitter forskare där och hävdar att det har blivit varmare. Ja, det har de ju rätt i, hela 3 dagar på ett år har vi haft närmare 30 grader. Imponerande, men det lär inte växa några vinstockar här till nästa sommar!
Såg på "muraren" häromdagen. Denna fantastiska dokumentär om den under bara Tommy Berggren. Den lämnar mig med många frågor, men en som ekar kraftigare än alla andra...
VARFÖR ÄR JAG INTE KÄND???
En känd människas ångest är vacker, en känd människas smärta blir poesi för den stora massan...
Men jag är inte känd, inte det minsta... Jag känner inte ens mig själv...
Tur är kanske det?
//Erik
Det har inte hänt så mycket sen sist. Livet rullar vidare på gott och ont.. Dock upptäckte jag något skrämmande tillika något som jag borde veta vid det här laget. Det har börjat mörkna. I morse var det plötsligt inte ljust längre. Det var blå himmel och solen sken, men det var inte ljust, eller det var ett annat ljus...
Det tär så ofattbart på mig detta icke ljus så jag tror att jag ska gå sönder...
Det är ju smått otroligt att vi inte fick någon sommar och tillråga på allt så har hösten mage att komma redan i augusti... Sen sitter forskare där och hävdar att det har blivit varmare. Ja, det har de ju rätt i, hela 3 dagar på ett år har vi haft närmare 30 grader. Imponerande, men det lär inte växa några vinstockar här till nästa sommar!
Såg på "muraren" häromdagen. Denna fantastiska dokumentär om den under bara Tommy Berggren. Den lämnar mig med många frågor, men en som ekar kraftigare än alla andra...
VARFÖR ÄR JAG INTE KÄND???
En känd människas ångest är vacker, en känd människas smärta blir poesi för den stora massan...
Men jag är inte känd, inte det minsta... Jag känner inte ens mig själv...
Tur är kanske det?
//Erik
Jag ser bilder av oss två...
När jag sluter mina ögon ser jag bilder. Ytliga bilder som fladdrar förbi likt minnen i en vildsint karusell. Minnen av oss, bilder av oss. Ytliga bilder, ytliga minnen, jag är en ytlig människa. Går aldrig på djupet, håller mig flytande, där det är som varmast, där det är som lättast. Jag består, blir kvar, men är förbrukad. Jag är högkonsument vad det gäller yta. En vandring genom staden är som en aktion på Bukowskis. Jag ser bara de vackra tavlorna, eller de tavlor med vacker yta och på dessa lägger jag allating jag har... Jag lämnar aktionen fattig och utan tillgångar. Jag har sålt min själ, men utan att få någonting för den...
När jag öppnar mina ögon ser jag bilder. Det är vackra bilder som fladdrar förbi. Det är bilder av dig. Bilder som håller mig levande, håller mina sår öppna och får mitt hjärta att forsätta slå. Det slår, inte för att det vill, utan bara för att det kan, det har blivit en vana och något automatiserat. Jag klarar mig utan dessa bilder, mår inte bra av dem, men behöver dem. Jag är en missbrukare och du är min drog, jag är en pilgrim och du är mitt mål.
När jag vilar mina ögon ser jag bilder....De vackraste bilder jag sett...
//Erik
När jag öppnar mina ögon ser jag bilder. Det är vackra bilder som fladdrar förbi. Det är bilder av dig. Bilder som håller mig levande, håller mina sår öppna och får mitt hjärta att forsätta slå. Det slår, inte för att det vill, utan bara för att det kan, det har blivit en vana och något automatiserat. Jag klarar mig utan dessa bilder, mår inte bra av dem, men behöver dem. Jag är en missbrukare och du är min drog, jag är en pilgrim och du är mitt mål.
När jag vilar mina ögon ser jag bilder....De vackraste bilder jag sett...
//Erik
Tillbaka på jobbet och tänker på kärlek...
Ja, det har ju inte bloggats på ett tag och det förre inlägget var kanske lite väl deprimerande. I alla fall har jag fått kommentarer som pekar på det...
Nu är jag i alla fall tillbaka på jobbet, (med tanke på deprimerande.) Bloggandet lär skjuta fart igen...
I bilen på väg hit satt jag och tänkte på kärlek. Många säger "visa kärklek och älska mer än du gör". Jag har börjat tro att kärlek inte är en "aldrig sinande källa". Tänk om det är så att man bara har en viss mängd kärlek att ta av och att man har slösat bort den på människor som inte vill ha den. Sen så står jag där helt tömd på mitt eget känsloregister och fattar ingenting. All den kärlek som någon som älskar mig förtjänar har jag slängt på någon annan och får stå och skämmas på egen hand...
Vad ska personen i fråga tro när man säger "jag gillar verkligen dig, men jag har tyvärr slut på 'jag älskar dig' materialet...." Ja, vad ska hon säga?
//Erik
Nu är jag i alla fall tillbaka på jobbet, (med tanke på deprimerande.) Bloggandet lär skjuta fart igen...
I bilen på väg hit satt jag och tänkte på kärlek. Många säger "visa kärklek och älska mer än du gör". Jag har börjat tro att kärlek inte är en "aldrig sinande källa". Tänk om det är så att man bara har en viss mängd kärlek att ta av och att man har slösat bort den på människor som inte vill ha den. Sen så står jag där helt tömd på mitt eget känsloregister och fattar ingenting. All den kärlek som någon som älskar mig förtjänar har jag slängt på någon annan och får stå och skämmas på egen hand...
Vad ska personen i fråga tro när man säger "jag gillar verkligen dig, men jag har tyvärr slut på 'jag älskar dig' materialet...." Ja, vad ska hon säga?
//Erik