Den stora sömnen...

Jag vaknade upp en natt, kallsvettig utan minne av vad jag drömt. Bara vaga fragment som påminnde mig om en svunnen tid om en svunnen känsla, en känsla av lycka en känsla av ro...

Sömnen gav mig ingen ro det var därför jag vaknade, min vakenhet gjorde mig orolig och jag bad om en stilla frälsning. En frälsning från dig, en frälsning från minnen, en frälsning från bilder.

Dessa bilder jag har i mitt huvud som manar mig framåt, tvingar mig att göra det jag måste, tvinag mig att göra det jag inte vill, Det jag inte vill är det jag måste...

Varje dag var en kamp, varje natt blev en kamp, en kamp mot tiden, en kamp mot ångest och rastlöshet. Jag kämpar mig igenom utan vilja utan lust...

Lusten är det som driver oss människor, lusten att älska, lusten att skratta, lusten att leva. Utan lusten är vi ingenting, bara ihåliga skal som vandrar från plats till plats...

Hittar man sin plats i livet ska man slå sig ner, bygga sig ett bra hem och starta ett bra liv, hittar man inte sin plats får man vandra vidare...

Vidare, vidare vidare, alla ska vi vidare, den stora vilan väntar, den stor sömen väntar. Den stora sömnen som ger ro en sådan ro som aldrig tvingar en att vakna....

//Erik

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback