Svarta band runt stadens duvor...

...Det är sorg i det Wallanderskahuset. Igår avled min kampfisk Bettan efter 1 år i livet. Begravningen skedde igår med de närmast sörjande. Jag sjöng Amacing Grace och läste en dikt at Karin Boye.

Min nyliga flytt tog hårt på henne och de senaste dagarna har hon inte varit sig själv.  Hon efterlämnar sig en sörjande husse och ett akvarium...


"oändligt är vårt stora äventyr..:"


//Erik

Kommentarer
Postat av: kim

neeeej! why oh why?
fan, nu var denna dagen förstörd.
skit.

Postat av: calle

uuuuuuuuuuhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhuuuuuuuuuuuuuuuhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhuuuuuuuuuuuuuuuuuuu!
jag sörjer med dig. var trots allt med och valde ut denna starka själ... hon kämpade som en kampfisk hoppas jag. vi får helt enkelt ersätta förlusten nu när du flyttat igen... ;)

2007-07-04 @ 13:15:20
Postat av: S

Hon har det säkert bra med mina nedspolade vandrande pinnar från 12-års åldern. Må de vila i frid, dessa menlösa djur jag skaffade i brist på hundar och annat väsentligt.

2007-07-05 @ 22:08:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback