48 öl senare...
S (som jag inte vet vem hon är) har i stort sett hotat med stryk om jag inte börjar skriva för att muntra upp hennes dag, så dår får jag väl göra ett försök. Att hon själv helt slutat att blogga och lätta upp min dag är inte något som hon har reflekterat över...haha, men jag är inte bitter..
Så nu sitter jag alltså här igen, och påtar i min blogg... Jag kände mig lite som Ernst där. Ni vet Ernst som kan intreda ett rum med en katt som ligger och sover i ett hörn... Fantastisk kommentar...
Jag hörde ett citat i helgen som satte sig...
"det kanske helt enkelt är så att livet inte är till för alla?"
Jag har det som "rurik" på msn! Det är ju trots allt en del människor som läser bloggen och ser rubriken på msn, och hur tänker de? Tycker de att det är hemsk sorglig kommentar, eller blir de upplyfta att det är fler som känner så!? Fick inte alls ut det jag ville här, men är ärligt talat för trött för att hitta rätt feeling!!!
//Erik
Jag har ett förslag... Jag kan skriva lååånga kommentarer på dina inlägg så kan vi liksom låtsas som om det är blogginlägg? Lite självbedrägeri är nästan på sin plats med jämna mellanrum. Inatt har jag knappt sovit något, börjar redan oroa mig för ett möte nästa vecka. Fortsätter det såhär lär jag väl vara lagom fräsch tills dess, blå ringar under ögonen. Iof, det har jag redan en under höger öga men det var för att dammsugaren anföll mig förra veckan. Så nu har jag en halvcirkel på kinden. Min chef trodde jag hade varit i slagsmål, här har man stort förtroende för sina medarbetares problemlösningsförmåga!
Haha. Ja det låter som chefen verkligen tror på dem! Jag flyttade för två veckor sedan och sen dess så har jag väldigt svårt att sova. Idag var jag som ett påst med blandat små grus när jag vaknade...
Som Brad Pitt säger i "sju år i tibet"
Then we are a couple of insomicas...
Om man läser "rurik" fort ser det nästan ut om runk.