En bild säger mer än tusen ord...
Sitter på jobbet som så många gånger förr. Utanför öser regnet ner medan solen tittar fram mellan molnen.
Kikar runt lite (nyfiken, nyfiken) bland msn kontakterna och kollar på folks presentationsbilder. Dum som jag är kollar jag även in om T har bytt. Och det har hon!
När jag ser bilden och den underbara varelsen som är på så knyter det sig i magen. Sådär det kan göra när man är nykär eller nervös för något. Hon är "det vackraste världen har sett" och jag är världen... Från att ha varit lite uttråkad blir jag rastlös och ängslig och... Ja, en känsla som jag inte ens kan ta på...
Jag är tio sekunder ifrån att skriva till henne och be om en större bild... Sen kommer jag på det... Det ska du INTE göra... Varför plåga sig själv med någon man aldrig kan få?!
Jag har tidigare jämnfört människor med tavlor. Och att se en person som henne och veta att man är utbränd, blåst och slut måste vara samma som en konstälskare som går på ett galleri och veta att han/hon aldrig kommer att ha råd med konstverken hon älskar...
Jag vet att massa människor kommer säga NEJ. Konstälskare kan njuta av konst utan att äga det... Ok, då var det väl en dålig jämnförelse då för fan... Men vacker är hon i alla fall... Så det gör ont...
//Erik