wallepojken

Japp, jag var en en företagstillställning igår. DEN borde jag skriva om, trodde mig att inspiration att göra det också, men det har jag inte, så därför kommer jag låta bli...

Istället gör jag ett tvärt kasst till att ge min syn på Lundells skiva (dubbel skiva till och med) Club Zebra.

Jag lyssnade på den i bilen idag, cd2. Jag kom att tänka på en ganska lustig sak, eller lustig och lustig... Hur som helst. Man sätter på låt 4 och ut dånar den ganska positiva låte St Monica. Han sjunger om sommar och sol, och om en vacker flicka som han vill kyssa och så vidare... Nästa låt är "Gå ut och var glad din jävel" även om titeln påvisar att han inte är glad just nu, så andas hela låten förhoppning och man känner sig ganska glad där man sitter och skrålar med högt.... SEN! sen, kommer den stora humörsvängningen. Låt nummer 6 Coco. Becksvart rätt igenom, det finns inget hopp någonstans... Bitter heten flödar och jag njuter i fulla drag. Coco är en låt som alltid är med på min Lundell topp tio som jag brukar göra för mig själv på min kammare någon gång i månanden (JAPP, jag är sååå tragisk...) så jag gillar verkligen den låten, men oj, vilka känslomässig bergodalbana kroppen får åka...

Det kan aldrig vara bra... Men oh så underbart....

//Erik