Ring, ring, bara du slog en signal...
Jag borde ringa, det är ju mitt jobb, men jag kan bara inte ta mig för att göra det. Egentligen kanske det räcker med 30 minuters ringade per dag för att jag ska fylla min kvor av intresserade, men det är också det som får mig till att inte komma ingång. Jag är usel när jag har lite att göra, och bra när det är mycket...
I andan telefon så ringde tjejen/kvinnan som ska flytta in i min lägenhet idag. Hon har separerat ut er samboförhållande och vill flytta in så fort som möjligt... YES skrek jag i telefonene... Nej det gjorde jag så klart inte, men det är bra att hon kan flytta in tidigare, då slipper jag dubbla hyror. Den enes bröd och så vidare...
Nu ska jag snart gå på lunch, det är bedrövligt att säga det, men i dessa dagar av tristess så är det arbetsdagens höjdpunkt...
Vi hörs och ses...
Erik
Kan inte annat än hålla med dig om att lunchen är dagens höjdpunkt TILLS alla märkvärdiga skall analysera varandras lunchlådor - jasså spagetti idag - laddar du carbs - är det sallad - du tänker på beach 2007 - följer du GI eller osv. Ibland är det ju inte roligare än att man fyllde lådan med vad som blev över/fanns hemma - so leave it. Sedan har vi dom definitiva glädjedödarna som måste prata jobb - vi andra himlar med ögonen men ingen fattar vinken. Ända räddningen är en eftermiddagsfika med speciellt inviterad MEN då poppar ju glädjedödarna upp som gubben i lådan. Nej - framför luncher på stan (måste ha mer i lön dock). Insåg just att jag hann kommentera innan min syster - ha! Hon sitter väl fortfarande hemma och väntar på de hantverkare som aldrig dök upp - ett släkte inte värt att kommentera så jag låter bli.
Jag känner mig förnedrad -när jag skulle lätta upp din blogg med min trevliga kommentar fick jag påståendet - Vi misstänker att denna kommentar kan vara "spam" alängt på skärmen. Skall nog hålla mig ifrån kommentarer fortsättningsvis (sorry S -vi får höras telefonledes)
Du hann inte före egentligen. Jag läste bloggen imorse men väntade på att något underfundigt att skriva skulle liksom komma till mig under dagen, vilket det då uppenbarligen inte gjorde. Något som roade mig på eftermiddagen, pratade med en 15-åring som blev tagen av polisen på Valborg och som tyckte de var otrevliga i sitt bemötande. Själv var naturligtvis mycket sympatisk och instämde i allt ;) (i vanliga fall tänker man att man VET hur ens klienter är och att de liksom bara tigger om att bli arresterade. Och ja, ja, nehene, du gjorde förstås inget själv *himla med ögonen*. Men nu har jag en HELT annan förståelse för dem av tidigare nämnda skäl).
Jag har förresten också fått spammeddelandet flera gånger så misströsta inte.
Ojojooj
Mycket att kommentera här. Helt klart står det i alla fall att ni är systrar. Ni skriver väldigt lika och det är kul.
Först till Siste.s då. Matlåde konversationer kan vara hemska. Jag tycker faktiskt att gemensamma luncher överlag kan vara hemska, det är alltid någon jävel som envisas med att prat, om inte om jobb så om något annat. Själv slänger jag i mig lunchen och sätter mig sen tillbaka i 50 minuter för att läsa book of the week, eller month beroende på hur pass tjock bok jag har valt... Det tycker jag är rogivande.
Till S.
Poliser är ett mycket mystiskt släkte. Ibland undrar jag om det är som mest otrevliga mot de som är i mest utsatta positoner. Jag har aldrig stött på någon otrevlig när man har blåst grönt i någon kontroll, eller liknande, men så fort man var 16 år och lite på örat (vilket jag självklart inte var för jag är så skötsam) så var de där med en otrevlig ton och beska i orden. Mycket märkligt...
test
Alltså, vad jag dock inte fattade när jag var 14 (och mindre skötsam), var att frukta att man kunde bli arresterad. Min största skräck var att de skulle hälla ut spriten och därmed förstöra kvällens vinnande koncept. Jag hade stort besvär med att diskret försöka gömma Auroraflaskan innanför bomberjackan varje gång de gick förbi (vilket var tämligen ofta på helger såsom Valborg). Av förklarliga skäl har Aurora aldrig vidrört mina läppar i vuxen ålder ;)