wallepojken

Ja, så står det när jag ska läsa igenom min roman som jag har knåpat på i 5 år eller något sånt. Eller 5 år och och 5 år. Projektet påbörjades för 5 år sedan, men jag har väl bara aktivit skrivit i 10 dagar kanske. Tanken är att den ska vara en samtidsskildring genom ögonen på en bitter och något cynisk person...(märkligt val? nja!)

Ibland så öppnar jag romanen bara för att läsa igenom det som har hamnat på papper. Ibland skriver jag lite eller gör lite ändringar, men som sagt oftast läser jag bara det som tidigare skrivits. Det är lite kul det där, för det första kapitlen skrevs för just 5 år sedan, medan de senare inte är mer än 1 år gamla. Lustigt att se hur sättet att skriva förändrats och även tonen i varje styckte.

Igår var alltså en sådan dag då jag öppnande för att läsa igenom. Återigen reagerar jag på att "det är inte så jävla dåligt ändå!" Frågan är bara vem fan som skulle vilja läsa det förutom jag själv?! Svaret är kanske ingen, men det spelar inte så stor roll... Jag tycker ibland att jag är ganska lustig i mina formuleringar och jag kan le åt det själv... Och det är ju bra?!


Kort och gott...//Erik