wallepojken

Ojojo...

Jag fick precis ett infall...  Vackra människor är ofta tråkig och saknar personlighet... Jippie, en grov generalisering åt alla att gott sig i. Alla ni som älskar det lika mycket som jag i alla fall... Men vad kommer då denna tes ifrån? Något måste den väl komma ifrån eller tar jag saker precis ur luften som jag alltid gjort? Japp, det är klart jag gör det, men jag tycker mig ha lite på fötterna i alla fall...

Det först är ju det att jag har levt. Kanske inte upplevt "när och fjärran" men jag har i alla fall snart 27 år på nacken. Och det jag har fått ut av detta är att vackra människor lever på sin skönhet. Därför behöver de inte oroa sig för att vara särskilt roliga eller trevliga heller för den delen.
Det finns ju en viss typ av idrottmän som kallas "late bloomers" alltså sådana som inte blir riktigt bra förän deras karriär i vissa fall egentligen borde varit över. Precis på samma sätt är det med människan i stort. Vissa som var överviktiga eller blyga eller på något annat sätt inte riktigt gick hem uteseendemässigt eller socialt i det sociologiska experimentet vi kallar grundskolan kan på sin "ungdoms höst" blomma ut och bli rikiga prakt exemplar. Dessa människor har nämligen varit tvunga att odla andra tillvägagångsätt att bli accepterade än den som har de tydliga yttre attributen. När vissa av dessa indiver växer upp och hittar sig själva och sin kropp och går från en anka till en svan gäller det att passa på... Snart är de ett hett villebråd på marknaden.

Vad händer då med alla dessa skönheter som tidigt var svanar? Jag är nog inte tillräckligt bevandad inom ornitolgin för att göra en snygg paralell till en annan fågel, men om jag ska försöka förklara det utan metaforer så tror jag faktiskt att många blir rätt ensam? För även om dessa skönheter har väldigt lätt att få folk omkring sig när deras skönhet står i alla sin blom är det få av deras anhang som är deras riktiga vänner. Många är där för att spegla sig i glansen och möjligheten att plocka smulor från skönhetens bord. Dessa människor gör som jag tidigare nämnt ingen större ansträngning till att bli vare sig speciellt intressanta eller trevlig, de är ju "'älskade" av alla ändå. Så när deras skönhet avtar och det ända de hade som var intressant rämnar så står de ofta där, ensama och vilsna och undrar vad det var som hände...

Låt det inte hända dina barn...