Hi i killed the president of Paraguay whit a fork... How have you been?
Märklig rubrik? Ja, det kan man ju tycka. Vad ska den leda till då!? Ja, den parallellen är kanske ändå konstigare...
Klassåterträffar...
Jag såg bilder från en sådan häromdagen. När jag var ung (säkert precis som många andra) såg jag fram emot dessa träffar där jag skulle ha förändrats så himla mycket, vara "laid-back cool" författare och så jävla framgångsrik, känd och allmänt lyckad...
När jag satt och tittade på dessa bilder från denna återförening tyckte jag mig inte se så mycket till förändring.
Det jag såg mest var min egen ångest över att fortfarande inte ha vuxit upp, fortfarande var den där osäkra 14 åringen som inte har en aning om någonting. Absolut inte den där coola snubben, och vad det gäller framgångar eller prestationer överlag har jag inte åstakommit någonting (om man bortser från att jag lyckas gå upp och klä mig varje morgon, även detta tvistar nog många om, om jag verkligen löser?) Så vad händer när jag eventullt får en inbjudan till ett liknande arragnemang? Det finns väl två, kanske tre vägar att gå.
1. Dyk inte upp. Ursäkta dig självklart med något mycket viktigt och helt otroligt.
2. Gå som du brukar göra, vilket bara kan sluta i katastrof...
3. Mest lockande, gå dit och ljug skjortan av dig själv. Trovärdiga lögner som mycket väl hade kunnat vara sanna, allt för att lyfta upp din gråa och mycket trista vardag...
Såg Sean Penn häromdagen... Han isklättrade. Han sa att det värsta en människa kan vara är uttråkad... Det var ju roligt att höra...
//Erik
Klassåterträffar...
Jag såg bilder från en sådan häromdagen. När jag var ung (säkert precis som många andra) såg jag fram emot dessa träffar där jag skulle ha förändrats så himla mycket, vara "laid-back cool" författare och så jävla framgångsrik, känd och allmänt lyckad...
När jag satt och tittade på dessa bilder från denna återförening tyckte jag mig inte se så mycket till förändring.
Det jag såg mest var min egen ångest över att fortfarande inte ha vuxit upp, fortfarande var den där osäkra 14 åringen som inte har en aning om någonting. Absolut inte den där coola snubben, och vad det gäller framgångar eller prestationer överlag har jag inte åstakommit någonting (om man bortser från att jag lyckas gå upp och klä mig varje morgon, även detta tvistar nog många om, om jag verkligen löser?) Så vad händer när jag eventullt får en inbjudan till ett liknande arragnemang? Det finns väl två, kanske tre vägar att gå.
1. Dyk inte upp. Ursäkta dig självklart med något mycket viktigt och helt otroligt.
2. Gå som du brukar göra, vilket bara kan sluta i katastrof...
3. Mest lockande, gå dit och ljug skjortan av dig själv. Trovärdiga lögner som mycket väl hade kunnat vara sanna, allt för att lyfta upp din gråa och mycket trista vardag...
Såg Sean Penn häromdagen... Han isklättrade. Han sa att det värsta en människa kan vara är uttråkad... Det var ju roligt att höra...
//Erik
Kommentarer
Trackback