wallepojken

Så hälsar mig bloggen när jag tittar in för första gången på cirka en månad. Ja, jag har varit borta ett tag. Kan bero på att jag skriver ganska mycket på annat hålla och därför har lite dåligt med motivation. Sen har jag också tänk mycket på vad jag skriver här uppe och mitt sätt att skriva.
Det är ju ganska självutlämnande vilket jag inte har några problem med, men jag vet att andra har det. Men sen är det ju faktiskt så att jag skriver för att underhålla. Alltså inte underhållar i bemärkelsen "folk ska skratta och hoppa" utan mer som en tragiskpjäs.

Jag har en kamrat låt oss kalla honom J som skriver på ett helt annat sätt. Han granskar världen genom sina ögon och skriver sedan frågor eller ibland sanningar på sin blogg om hur han ser på saker och ting. Jag gillar verkligen hans sätt att skriva och önskar ibland att jag kunde komma upp med samma alster.
Men det är nog med bloggande som med resten av livet. Alla har något som någon annan vill ha. Ingen är komplett även om det ibland kan verka så.

Från början var det tänkt att detta inlägg skulle bli något mer likt min vän J´s, men som ni ser så är det samma ton och tankegånger som i Skräddans alla inlägg. Det är väl helt enkelt så att jag inte kommer komma ur det här ekorrhjulet?

//Skräddan