Livet är en tävling...
VARFÖR är jag som jag är, och vad blir följden av det i mitt liv?
Jag kom fram till att det som har format mig är till stor del min otroliga tävlinginstink.... På gott, men framför allt på ont...
Jag känner allt som oftast ett stort misslyckand hängade över mina axlar. Detta kommmer ifrån att jag vill vara BÄST på allt jag gör och känner mig mindre värd och blir arg när jag gång på gång inte lyckas med det. Livet är en tävling, och jag vill vinna i varje moment.
Jag vill ha det bästa jobbet, jag vill ha den snyggaste bilen och den finaste lägenheten!
Jag skulle aldrig kunna hålla ihop ett förhållande för även det är en tävling, jag vill ha den bästa flickvännen och jag blir aldrig nöjd utan letar alltid vidare.På krogen skulle jag aldrig kunna gå fram till någon, för tänk om jag misslyckas, då är den tävlingen också förlorad.
Om jag inte är festens mittpunkt och får alla att skratta ser jag det som en förlust och går hem och gömmer mig i min borg (läs:lägenhet). Om jag är på semester och ska åka skidor är det svårt att tycka det är riktigt kul för det finns ju de som är bättre än mig runt om kring mig och då kan jag inte slappna av.... Jag vill vara snyggast på stranden och jag vill bli vald som nummer ett när vi ska spela fotboll på skoj.
Spelar jag hockey och gör två mål är jag ändå besviken om någon annan skulle göra tre.
Det har gått så långt att jag knappt gör någonting alls och kan inte finna glädje i något för jag vill ju vara bäst på det och vinnna tävlingen.
Det är faktiskt först nu när jag skriver ner detta på pränt som jag helt och fullt börjar inse hur mycket detta begränsar mig i mitt dagliga liv, men det är en så stor del av mig att det är svårt att ändra på...
Förmodligen är jag mer rädd för att misslyckas än någon annan, men det skulle jag aldrig erkänna...
Jag är väl helt enkelt bäst på att känna mig otillräcklig?!
känner igen mig så väl i detta!!! men kanske inte till den graden, tävlingsinstinkt är väldigt bra ända tills dess att man känner sig slagen, vilket tyvärr händer titt som tätt här i livet :S
Men du är lätt bäst på att dra filmcitat av alla jag känner och har träffat...alltid ngt kanske!? :)
Det ligger något i det... Har jag inte tänkt på...
Min erfarenhet är att många människor bygger sin identitet på sitt självförtroende, sin förmåga att prestera, snarare än på sin självkänsla -känslan av att man är okej, oavsett vad man väljer att göra. Har man inte jobbat med sin självkänsla blir misslyckandet jävligt hårt eftersom det är prestationerna som "gör" en till den man är. Så är det ju inte men det tog mig typ 23 år att fatta skillnaden och att börja jobba med att våga misslyckas. Satt alltid och störde mig på de jävlarna som gjorde fel på träniningen etc. men jag fattade att de jag stör mig på, ja, de vågar ju göra det jag inte fixar dvs. göra fel. Bara en tanke iaf...