Min bitterhet som bortblåst?
Nejdå, den är snart tillbaka...
Jag står i duschen 0715. "jag älskar mitt meningslösa liv" som Winnerbäck uttrycker det... Jag vill gå och lägga mig, eller ut och springa, eller vad fan som helst utom att gå till ett jobb där mitt förakt inte räcker till...
Men så är det inte. Jag sitter ju här igen nu på mitt arbetete och även om jag är uttråkad så är jag inte längre lika bitter. Solen lyser in genom mitt fönster (de ska tydligen bli upp till 15 grader idag) och det är ljust ute...Men mitt humör är en ulv i fåra kläder. Jag vet att när jag vaknar imorgon är jag precis lika bitter, och lika trött på livet...
Och vad fan ska man göra åt det?
Ingen aning. Undrar om något vet!?
En anna liten grej...
Varför blir människor så lätt intresserad av än när man själv inte är intresserad?!
//Skräddan säger nej...
Tack för de orden, sånt är kul att höra.
Och du, livet går ut på mer än att leva för helgerna, det är bara slöseri. Att inte trivas på jobbet är ett tecken på att gå vidare! :)
Jag är nog bortom räddning, men tack för tipset..